SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 1 [*Notering: ”Mika från Moreset”: Mika identifieras som en profet från Moreset (Moresheth-Gath, enligt Mika 1:14), en liten stad i Judas södra del. – ”På Jotams, Ahas och Hiskias tid, Judas kungar”: Daterar Mikas profetiska verksamhet till cirka 750–687 f.Kr., en period av politisk oro och religiös avfällighet i både Juda och Israel. (2 Kungaboken 15–20 och 2 Krönikeboken 27–32). – Samaria och Jerusalem: Samarias fall inträffade 722 f.Kr. (2 Kungaboken 17), medan Jerusalem senare föll 586 f.Kr. (2 Kungaboken 25).]
v. 7 [*Notering: ”Avgudar skall krossas”: Se 2 Mosebok 32:20, där Moses förstör guldkalven, och Jesaja 2:18, där avgudar försvinner vid Herrens dag. – ”Skökas lön”: Jämför Hosea 2:5–7, där liknande bildspråk används för att beskriva Israels andliga otrohet. – ”Brännas upp i eld”: Jämför 5 Mosebok 7:25, där Gud befaller att avgudabilder ska förstöras genom eld.]
v. 8 [[*Språknot 1: KJV:s ord howl, howling, howled och howlings återges i denna översättning med ord ur stammen tjuta (tjuta, tjutande, tjöt, tjutanden). Enligt Webster 1828 betecknar howl ett högt, utdraget och klagande ljud, såsom från en varg eller hund, och överfört på människor i stor nöd, sorg, skräck eller förtvivlan.
Ordet skiljer sig från KJV:s cry, som vanligen betecknar att ropa, skria eller utropa något. Medan cry främst betonar själva ropet, betonar howl det utdragna och jämrande ljudet av djup bedrövelse eller fasa. Därför återges uttryck som “Howl, ye shepherds, and cry” (Jer 25:34) med två olika svenska ord för att bevara nyansen av originalspråkens text.
I uttryck som “the waste howling wilderness” (5 Mos 32:10) beskriver howling även en öde och skrämmande plats fylld av vindens och vildmarkens kusliga ljud. Ordet kan således beteckna både människors klagorop och den hemska ljudbild som förknippas med ödeläggelse och dom. Jfr Jes 13:6; Jer 25:34–36; Joel 1:5; Sak 11:2–3; Jak 5:1.]
[*Språknot 2: KJV:s wail och wailing betecknar enligt Webster 1828 hörbar sorg och djup klagan uttryckt genom högljudda jämmerrop. Orden skiljer sig från cry (”ropa”, ”skria”), som främst betecknar ett rop, och från howl (”tjuta”), som betonar ett utdraget nödrop av skräck eller förtvivlan. För att bevara denna skillnad återges wail med jämra sig, wailing med jämmer eller jämrande, och howl med tjuta. Jfr Mika 1:8; Matt 13:42; Matt 24:51; Luk 13:28.]
v. 10 [*Notering: ”Gat” var en Filistéisk stad och en fiende till Israel (jfr 1 Samuelsboken 17:4). – ”Afrah”: Namnet betyder "stoft" eller "damm". Att rulla sig i stoftet är en gammal sorgegest (jfr Job 2:12).]
v. 11 [*Notering: Versen beskriver hur städerna Safir som betyder ”skönhet” eller ”glans”, Sa'anan som betyder ”gå ut” eller ”utgång” och Bet-esel som betyder ”närhetens hus”, är namn som antyder skönhet, frihet och närhet, som nu drabbas av skam, rädsla och isolering. ”skam och nakenhet”: Se Nahum 3:5 och Jesaja 47:3, där nakenhet används som bild för skam och förödmjukelse. – ”Gick inte ut”: Jämför med Domarboken 5:17, där vissa stammar vägrade delta i kampen och därigenom drog skam över sig.]
v. 12 [*Notering: Namnet ”Marot” kommer från ett ord som betyder ”bitterhet”. – ”Det onda kom från Herren”: Här framställs domen som direkt från Gud, vilket visar att det är en rättvis och gudomligt sanktionerad konsekvens av folkets synder. Detta ”onda” är inte moraliskt ont utan snarare en form av straff eller prövning. – Att domen når Jerusalems port understryker dess allvar, då domen inte bara är begränsad till omgivande städer utan hotar själva hjärtat av Juda.]
v. 13 [*Notering: ”Du invånare i Lakish”: Lakish var en viktig stad i Juda, känd för sin militärstrategiska betydelse, se Josua 10:31–32, där Lakish nämns som en av de städer som intogs av Israel, och 2 Kungaboken 18:13–14, där staden spelade en roll i Assyriens invasion. – ”Dottern av Sion”: En vanlig poetisk term för Jerusalem, som också används i Jesaja 1:8 och Mika 4:10 för att beskriva stadens relation till Gud.]
v. 14 [*Notering: Moreshet-gat var profeten Mikas hemstad (jfr Mika 1:1 och Jeremia 26:18). – Namnet ”Aksib” betyder ”lögn” eller ”bedrägeri” och nämns också i Josua 19:29 som en stad i Asers område, men här används det symboliskt för svek och falska förhoppningar.]
v. 15 [*Notering: Maresha var en befäst stad i Juda (se Josua 15:44). Stadens namn betyder ”ägodel” eller ”arv”. – ”Adullam”: Jämför med 1 Samuelsboken 22:1–2, där David och hans män sökte skydd i Adullams grotta under förföljelser.]
v. 16 [*Notering: Skallighet och rakning av huvudet var i antiken uttryck för djup sorg och förlust (jfr Jesaja 22:12, Jeremia 47:5).]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™