SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 7 [*Språknot: “unicorn” (KJV) = enhörning. KJV återger det hebreiska re’em (רְאֵם) med unicorn (sing.) och unicorns (plur.), vilket här återges med enhörning. Ordet förekommer 9 gånger i KJV (4 Mos 23:22; 24:8; Job 39:9–10; Ps 22:21; 29:6; 92:10; 5 Mos 33:17; Jes 34:7).
Äldre Bibeltradition bekräftar denna återgivning: latin unicornis (Vulgata). Det rör sig alltså om en långvarig översättningstradition, inte ett sent eller fantasifullt tillägg. Endast KJV-baserade Biblar bevarar idag detta ordval, medan många moderna översättningar ersätter det med ”vildoxe” (“wild ox”).
Den senaste svenska Bibelöversättning som använde ordet enhörning är Karl XII:s Bibel (t.ex. Job 39:9–10): "Vill enhörningen tjäna dig, eller bliva vid din
krubba? Kan du binda enhörningen med hans band i fåran, eller skall han harva
dalarna efter dig?"
Hebreiska re’em betecknar ett stort, starkt och otämjbart vilddjur. I äldre förståelse uppfattades detta ofta som ett ensamhornat djur, vilket också återspeglas i språk och vetenskapshistoria.
Webster’s Dictionary 1828:
Svenska: ”ett djur med ett horn; monoceros. Detta namn används ofta om noshörningen.” Om Rhinoceros: "Ett släkte av fyrfota djur bestående av två arter, varav den ena, enhörningen, har ett enda horn som växer nästan rakt upp från näsan. Detta djur sägs, när det är fullvuxet, vara 3,6 meter långt. Det finns en annan art med två horn, bicornis. De är hemmahörande i Asien och Afrika."
Engelska: (“an animal with one horn; the monoceros. This name is often applied to the rhinoceros.”). Rhinoceros: "A genus of quadrupeds of two species, one of which, the unicorn, as a single horn growing almost erect from the nose. This animal when full grown, is said to be 12 feet in length. There is another species with two horns, the bicornis. They are natives of Asia and Africa."
Detta bekräftas ytterligare av Carl von Linné, som år 1758 gav den indiska noshörningen (the greater one-horned rhinoceros) det vetenskapliga namnet Rhinoceros unicornis (“enhörnings-noshörning”) – ett tydligt vittnesbörd om att unicorn i äldre språkbruk kunde syfta på ett verkligt, ensamhornat djur, inte ett mytologiskt väsen.
Tänk därför på hur ord kan förändras på endast 200 år, vilket bekräftas av Websters Dictionary utgiven 1828; där betydelsen av ordet unicorn har gått från; en noshörning med ett horn (som är ett verkligt djur); till en häst med ett horn (alltså till ett mytologiskt djur) – King James Version färdigställdes år 1611, för över 400 år sedan.
I Bibelns bildspråk framträder enhörningen som en symbol för styrka, kraft och okuvlighet:
Guds kraft liknas vid dess styrka (4 Mos 23:22; 24:8)
Dess horn står för upphöjd makt (Ps 92:10)
Dess otämjbarhet understryks i Guds frågor till Job (Job 39:9–10)
Särskilt i Job 39 ligger poängen i det absurda: att spänna ett sådant djur för plogen är omöjligt. Bilden förlorar sin skärpa om den reduceras till en allmän “vildoxe”.
Ordet enhörning bevarar därför:
det konkreta (ett verkligt, kraftfullt djur)
det särskiljande (ett framträdande horn)
och den Bibliska bildens retoriska kraft
Moderna översättningar med “vildoxe” utjämnar denna precision och bryter med den äldre Bibeltraditionen. Därför behålls här enhörning i trohet mot KJV:s språk, historia och bildvärld. Jfr 4 Mos 23:22; Ps 92:10; Job 39:9–10.]
v. 14 [*Språknot 1, v. 14: KJV:s satyr
återger hebreiska שָׂעִיר (śāʿîr), bokstavligen “den hårige”, ett ord som
vanligen används om en bock eller getabock. I vissa profetiska och poetiska
sammanhang används ordet dock om något mer än ett vanligt djur — nämligen ett
ökenbundet eller demoniskt väsen förknippat med ödslighet, avgudadyrkan och
ruiner.
KJV använder här ordet satyr för att återge
denna mörka och övernaturliga bildvärld. Enligt Webster’s Dictionary 1828 –
Satyr betecknar satyr ett skogsväsen eller hedniskt väsen, avbildat som delvis
människa och delvis get. I äldre engelska kunde ordet därför användas för att
beskriva ett vilt, demonlikt eller ökenbundet väsen snarare än endast ett
mytologiskt djur från grekisk tradition.
Jesaja 34 beskriver Edoms fullständiga
ödeläggelse. Kapitlet är fyllt av bilder av: ruiner, nattvarelser, ödslighet,
ökendjur, och kusliga rop i övergivna platser. I detta sammanhang bevarar KJV
medvetet den kusliga och profetiska atmosfären genom ordet satyr i
stället för att förenkla till endast “wild goat”.
Samma hebreiska ord förekommer även i:
3 Mos 17:7 —
återgivet som devils,
2 Krön 11:15 —
återgivet som devils,
Jes 13:21 —
återgivet som satyrs.
Det visar att ordet i vissa sammanhang
förknippas med: bockdemoner, hedniska andeväsen, och ökenandar kopplade till
avgudadyrkan.]
[*Språknot 2, v. 14:
Att återge den bokstavliga grundbetydelsen av hebreiska שָׂעִיר (śāʿîr); som
hårig, bocklik, raggig getabock är språkligt fullt möjligt, eftersom ordet ofta
betyder vanlig bock i GT. Men KJV:s satyr markerar att sammanhanget i
Jesaja 34 inte uppfattas som endast zoologiskt. Kapitlet beskriver:
förbannelse, ödeläggelse, ruiner, nattväsen, ödsliga rop, ”demoniskt” laddad
ökenatmosfär. Därför valde KJV ett ord som signalerar något mer kusligt och
övernaturligt än bara “vild get”. KJV:s användning av satyr visar därför
hur översättarna ibland valde ett ovanligt och laddat engelskt ord för att
bevara originalspråkets profetiska och övernaturliga ton, snarare än att
rationalisera eller förklara bort bildspråket. Jfr Jes 13:21; 3 Mos 17:7; 2
Krön 11:15.]
[*Språknot 3, v. 14:
KJV:s användning av ordet satyr hånas ibland eftersom moderna läsare
ofta endast tänker på den senare mytologiska bilden; av ett väsen som är halvt
människa och halvt get. Men i äldre engelska hade ordet en bredare och mörkare
betydelse och kunde beteckna ett vilt, kusligt eller ”demonlikt” ökenväsen
förbundet med ruiner och ödslighet. KJV använder därför inte satyr för
att införa grekisk mytologi i Bibeln, utan för att återge den profetiska och
övernaturliga atmosfären i hebreiskans שָׂעִיר (śāʿîr). Ordet betyder
bokstavligen “den hårige” och används ibland om bockar, men i vissa sammanhang
förknippas det med: ökenandar, avgudadyrkan, demoniska väsen, ödsliga platser.
Jfr 3 Mos 17:7; 2 Krön 11:15; Jes 13:21. Jesaja 34 är inte en zoologisk beskrivning
utan en domsvision fylld av: ruiner, nattvarelser, ödslighet, kusliga rop i
ödemarken. I detta sammanhang bevarar ordet satyr den mörka och
främmande ökenbild som grundtexten förmedlar, långt bättre än en neutral
återgivning som endast “vild get” eller “raggig bock”. KJV använder ofta starka
och ovanliga ord för att bevara Bibelns poetiska och profetiska kraft snarare
än att rationalisera eller förklara bort textens märklighet. Därför har ordet satyr
sin naturliga plats i Bibelns bildvärld.]
[*Språknot 4, 14: ”skrikugglan”.
KJV:s screech owl återger hebreiska לִילִית (lîlîṯ), ett ord som endast
förekommer en gång i hela Gamla Testamentet. Ordet är besläktat med hebreiskans
layil = “natt”, och betecknar därför något nattligt — antingen en nattfågel,
ett nattväsen eller en kuslig nattvarelse förknippad med ödslighet och ruiner.
KJV återger ordet med screech owl, alltså en uggla känd för sitt genomträngande
och skrikande läte. Enligt Webster’s Dictionary 1828 – Screech owl syftar
uttrycket på en uggla som utstöter ett skarpt och kusligt skri. Ordet screech
betyder att ge ifrån sig ett gällt eller genomträngande skrik. Jesaja 34
beskriver Edoms fullständiga ödeläggelse och är fylld av bilder av: ruiner,
nattvarelser, ökendjur, mörker, ödsliga platser där endast vilda rop hörs. I
detta sammanhang fungerar screech owl som en del av den profetiska och
kusliga bildvärlden. KJV väljer därför inte en neutral benämning på en uggla,
utan ett uttryck som framhäver nattens och ödslighetens skrämmande ljud. Jfr
Jes 13:21–22; Sef 2:14.]
[*Språknot 5, v. 14: ”skrikugglan”.
Det hebreiska ordet är: לִילִית (lîlîṯ). Ordet är besläktat med: layil = natt. Därför har många förstått ordet som; ett
nattväsen, nattfågel, nattlig demonfigur, eller en nattuggla. I Judisk
tradition utvecklades senare föreställningen om Lilith som ett nattväsen eller
demon, men KJV följer inte dessa senare legender utan återger ordet med ett
konkret engelskt uttryck: screech owl. Så KJV-översättarna verkar ha
valt: ett verkligt nattdjur, men ett djur med kusliga associationer som övergiven
ödemark; ruiner, nattvarelser, ödslighet efter Guds dom. Versen beskriver alltså
inte bara zoologi utan en plats så öde att endast nattvarelser och kusliga ökendjur
håller till där.]
v. 16 [*Språknot: “no one
of these shall fail”. Uttrycket betyder inte att någon av dessa varelser
skall ”misslyckas” (fail), utan att ingen av dem skall utebli eller saknas.
HERREN uppmanar läsaren att söka i hans bok och pröva profetian mot
verkligheten. Inte en enda detalj av det som Gud har förutsagt skall fattas
eller utebli. Denna visshet grundas på att HERREN själv har talat: “ty min
mun har befallt det”, och att hans Ande verkställer det han har sagt: “och
hans ande har samlat dem.”. Versen vittnar därför om både Guds Ords
tillförlitlighet och hans makt att fullborda det han har uttalat. Jfr Jes 40:8;
Jes 55:11; Matt 5:18.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™